Det är nu 72 timmar kvar av 2011, jag kommer att göra en liten sammanfattning av mitt år senare. Nu tänkte jag blicka framåt, mot nästa år, som ser ut att bli väldigt spännande.

* Jag ska jobba halvtid för organisationen Crossing Boarders som jobbar för att främja ett mer jämställt deltagande i föreningar, organisationer och verksamheter. Då får jag jobba tillsammans med fantastiska Ida Östensson och hennes crew.

* Jag ska arbeta med konkret med innehållsutveckling för Peace&Love Foundation. Jag ska vara redaktör för en blogg, arrangera evenemang och moderera konversationer om de stora utmaningar vi står inför. Med tanke på hur mycket häftiga saker som P&L planerar så är det mycket roligt att vara med på ett hörn. Det kommer att bli någon häftig grej under festivalveckan också.

* Jag ska fortsätta bo i Stockholm under större delen av året.

* Jag ska fortsätta min föreläsning om FNs miljöarbete och hur de lyckats med sina åtaganden. Detta kommer att ha en grande finale i samband med FNs miljömöte i Brasilien i sommar.

* Jag ska fortsätta utvecklas som musiker och håller på att diskutera att utveckla koncept som blandar musik och föreläsning kring viktiga ämnen. Det finns så många bra låtar om sociala frågor som behöver lyftas fram.

* Det blir nog lite färre resor än tidigare år, men det betyder inte att jag vara ska sitta i Sverige hela året. Just nu har jag bokade resor till Kapstaden, Barcelona, Trysil och London. Fler kan tillkomma inom kort.

* Planeringen inför Almedalen har precis börjat, det blir nog mest Crossing Boarders men förhoppningsvis någon föreläsning och moderatorsuppdrag också.

Det kommer helt klart att tillkomma saker under året, det känns som 2012 blir riktigt bra.

Twitter har alltså stängt av deras konto, enligt de själva på grund att kontot fått för många följare på kort tid, men det är ingenting som kommuniceras ut via deras Facebook, där min kommentar som upplyser om detta fortfarande är obesvarad efter 20 minuter.

Jag tycker att det är synd att en så bra kampanj inte tar sig tid att läsa in sig på Twitters regler innan de sätter igång. Antagligen kommer kontot att komma tillbaka under dagen men skadan är redan skedd. De har förlorat en hel del både i prestige och intäkter.

Som många av er vet ledde jag ett samtal under Tällberg höstforum förra helgen. 200 deltagare från Sverige och världen träffades under ett intensivt dygn för att prata om de stora utmaningar vi står inför.

Jag ledde ett samtal kring FNs stora miljömöte i Brasilien nästa år och det blev ett bra samtal mellan de olika deltagarna. Jag tog med mig en del perspektiv in till min föreläsning om Rio-konferensen och hade några bra mingelstunder.

Den 19 januari åker jag tillbaka till mitt älskade Kapstaden, denna gången tar jag med mig ett gäng goda vänner för att fira min 30-årsdag den 28 januari. Vi ska mest ha semester i två veckor för att besöka vingårdar, träffa intressanta människor och få lite värme mitt under den svenska vintern. Efter de andra åker hem stannar jag ytterligare en vecka för att härarbeta från min favoritstrand och ladda inför ett intensivt år. Detta blir mitt tredje besök i staden på fyra år.

Jag vill gärna ha tips på ställen att besöka, så skicka gärna tips på bra restauranger, barer och personer som jag borde träffa.

6-7/11: Oslo för att delta på To Oslo With Love, moderera ett panelsamtal och uppleva den Norska huvudstaden
12/11: Inspirationskväll för unga engagerade i Solna. Jag ska prata om ungas engagemang globalt
14-15/11: MR-dagarna på Kulturhuset. Jag ska vara där med Peace&Love Foundation
20-21/11: Tällberg höstforum där jag ska moderera ett panelsamtal, göra två intervjuer och eventuellt leda en workshop
23-27/11: Långweekend med farsan till Malta

Det mest utmanande med debatten var att jag valde en ny metod för att få in frågor från de som lyssnade. Min kollega Björn var ute i publiken och lät dem skriva ner sin fråga på hans Ipad och sedan skickades frågan direkt till min Ipad på scenen och jag kunde se vilka publikfrågor som passande in i den diskussion som fördes för tillfället. De som själva ville framföra sin fråga signernade den och jag gav ordet till personen, och de som inte ville framföra sin fråga signerade den inte och jag ställde den från scenen.

Jag har utvecklat metoden ur en frustration att det alltid är de som räcker upp handen högst och först som får ställa frågan, och inte den som har ett bra perspektiv eller något som tillför till samtalet. Metoden ger även de som kanske inte vill ställa sig inför hela publiken en chans att ställa sin fråga.

Diskussionen gick överlag väldigt bra och kan med lite utveckling bli en mycket bra metod för diskussioner och frågestunder på konferenser och andra mötesplatser. Nästa gång jag ska använda metoden är under To Oslo With Love om två veckor.

Min karriär som moderator går framåt. Igår blev det klar att jag kommer att leda regelbundna paneldiskussioner i utvecklingsfrågor tillsammans med Peace&Love Foundation. Ungefär en gång i månaden kommer vi samla ihop en panel på Café Peace&Love i Borlänge för att samtala om ett aktuellt ämne. Vilka ämnen det blir kommer att bestämmas utifrån vad som är på agendan, men en diskussion kommer handla om Palestina och arrangeras i samband med att Peace&Love Foundation reser dit senare i höst.

Jag tar gärna emot tips på ämnen som vi borde diskutera. Gärna saker som kommer att vara högt på agendan inom några månader.

Jag minns fortfarande hur inspirerad jag blev när jag hörde talas om medborgarbudgeten i Porto Alegre, Brasilien. Det var kring millennieskiftet och jag var med i Attac och identifierade mig med den rörelse som fanns på gatorna i Göteborg, Prag och Seattle. Vi som trodde att demokratin behövde återerövras för varje generation och det var upp till oss att göra det. Idén om att en annan värld är möjlig kom inte från styrelserummen eller riksdagen. Den kom från de levande diskussionerna på öppna massforum, bland demonstrationerna och bokhandlarna. Det var en gigantisk utmaning att skapa en deltagande demokrati på riktigt, någonting mer än att lägga en lapp i en låda vart fjärde år.

Jag trodde verkligen på att en medborgarbudget skulle kunna skapa de förutsättningar som behövdes. Att vi alla kunde vara med och bestämma vilka satsningar som skulle få pengar. Jag trodde på, och tror fortfarande på, människors sunda förnuft och att en deltagande process skulle ge pengar till det som behöver det. En annan effekt skulle vara att vi medborgare skulle bli mer engagerade i samhället, eftersom vi får konkret makt och inte bara ”inflytande”. Men det spred sig aldrig utanför vissa städer i Latinamerika och Asien. Aldrig till Europa, och efter inspirationen från America Vera-Zavalas bok Deltagande demokrati började jag fokusera på annat. Fram till nu när Avesta, staden där jag föddes och växte upp, har börjat med en medborgarbudget på vissa delar av stadens utveckling.

Det finns även tre andra kommuner i Sverige som gjort försök, men bara med några hundra tusen kronor. Avesta satsar fem miljoner kronor i detta steget. Väldigt inspirerande att de styrande i staden vågar ge medborgarna en riktigt budget att arbeta med. Jag hoppas att Avesta kan fortsätta att utveckla detta.

Genom denna satsning är de bäst i Sverige på medborgarbudget, men förhoppningsvis ser de att de kan bli ännu bättre på att ge medborgarna konkret makt över budgeten. Detta kommer jag att följa med stort intresse.

Det finns få strukturella hinder idag för att skapa ett fungerande ungdomsinflytande, de flesta kommunala makthavare är intresserade av vad unga har att säga, och det finns enkla sätt att komma i kontakt med dem. Det är istället den bristande kommunikationen som gör att känslan av delaktighet inte finns bland unga. Den känslan bestämmer vad deltagarna i Rädda Barnens undersökning kryssar i för ruta, och rapporten sprider känslan vidare. I andra länder, som har mycket sämre strukturer för påverkan än Sverige är känslan av delaktighet och framtidstro större, väldigt intressant.

Jag tycker att det är viktigt att påpeka att unga, och andra medborgare, idag har bättre möjligheter att påverka än någonsin i historien. Och makthavare söker efter fler perspektiv på samhällets utveckling. Det som saknas är en mötesform som fungerar långsiktigt.

I mars sökte jag till inkubatorn Playing For Change med en idé om att skapa en mötesplats mellan unga och beslutsfattare som skulle ske på de ungas villkor, en mötesplats där ungdomarna skulle känna sig trygga och bjuder in beslutsfattarna till deras arena, inte tvärtom som idag. Tyvärr så fick jag inte en plats, men Ung Röst 2011 visar tydligt att en ny metod behövs. Och jag vill verkligen hitta en möjlighet att utveckla den. Planen finns klar sedan ansökan. Det gäller bara att hitta ett sätt att genomföra den.

Läget runt om i England har lugnat sig, och nu börjar den helt sjuka reaktionen som de brittiska myndigheterna haft i frågan verkligen visa sig. Massarresteringar med väldigt hårda straff, bland annat en man som dömdes till 16 månaders fängelse för att ha stulit en glass och två män som fick fyra års fängelse var för att de skrivit om kravallerna på Facebook.

Värst av alla är den konservativa politiken Brian Coleman som vill kollektivt bestraffa de dömdas familjer genom att vräka dem, censurera Internet och bestämt, med ett föraktfullt uttryck, hävdar att rätten som enskilda affärsinnehavare har väger tyngre än Europakonventionen om mänskliga rättigheterna. Den brittiska högern har ett ansträngt förhållande till demokratin, och Brian Coleman visar det på ett väldigt tydligt sätt.

Detta sätt att försöka slå ner demonstrationerna med våld och hårda straff är dömt att misslyckas. Om myndigheterna vräker hundratals familjer som redan idag lever i en pressad situation kommer de inte att lugna ner sig utan bli ännu mera radikala. Om de fortsätter säga att de mänskliga rättigheterna bara gäller för vissa medborgare är kommer det att bli enorma problem. Den enda vägen till ett lugnare samhälle är att förbättra de sociala förhållandena i dessa områden, hålla igång dialogen för i alla lägen stå upp för alla människors lika värde.

Här är en länk till Aktuell som sände intervjun, inslaget börjar vid 7.45 in i programmet.

Jag hoppas verkligen att Labor vinner nästa val.