Vad händer för mig 2012

Det är nu 72 timmar kvar av 2011, jag kommer att göra en liten sammanfattning av mitt år senare. Nu tänkte jag blicka framåt, mot nästa år, som ser ut att bli väldigt spännande.

* Jag ska jobba halvtid för organisationen Crossing Boarders som jobbar för att främja ett mer jämställt deltagande i föreningar, organisationer och verksamheter. Då får jag jobba tillsammans med fantastiska Ida Östensson och hennes crew.

* Jag ska arbeta med konkret med innehållsutveckling för Peace&Love Foundation. Jag ska vara redaktör för en blogg, arrangera evenemang och moderera konversationer om de stora utmaningar vi står inför. Med tanke på hur mycket häftiga saker som P&L planerar så är det mycket roligt att vara med på ett hörn. Det kommer att bli någon häftig grej under festivalveckan också.

* Jag ska fortsätta bo i Stockholm under större delen av året.

* Jag ska fortsätta min föreläsning om FNs miljöarbete och hur de lyckats med sina åtaganden. Detta kommer att ha en grande finale i samband med FNs miljömöte i Brasilien i sommar.

* Jag ska fortsätta utvecklas som musiker och håller på att diskutera att utveckla koncept som blandar musik och föreläsning kring viktiga ämnen. Det finns så många bra låtar om sociala frågor som behöver lyftas fram.

* Det blir nog lite färre resor än tidigare år, men det betyder inte att jag vara ska sitta i Sverige hela året. Just nu har jag bokade resor till Kapstaden, Barcelona, Trysil och London. Fler kan tillkomma inom kort.

* Planeringen inför Almedalen har precis börjat, det blir nog mest Crossing Boarders men förhoppningsvis någon föreläsning och moderatorsuppdrag också.

Det kommer helt klart att tillkomma saker under året, det känns som 2012 blir riktigt bra.

Perspektiv på ungas delaktighet

I måndags medverkade Region Gävleborg med en debattartikel i Arbetarebladet, där de kommenterar Rädda Barnens rapport Ung Röst 2011. Rapporten visar att många unga inte känner sig delaktiga i samhällets utveckling och att politiker inte är närvarande i ungas vardag. Lyckligtvis ser Region Gävleborg detta som en uppmaning att fokusera ännu mer på att skapa strukturer för att unga och beslutsfattare ska kunna mötas och påverka varandra. Och det är, enligt min erfarenhet, inte några större fel på strukturerna utan på kommunikationen och känslan av delaktighet.

Det finns få strukturella hinder idag för att skapa ett fungerande ungdomsinflytande, de flesta kommunala makthavare är intresserade av vad unga har att säga, och det finns enkla sätt att komma i kontakt med dem. Det är istället den bristande kommunikationen som gör att känslan av delaktighet inte finns bland unga. Den känslan bestämmer vad deltagarna i Rädda Barnens undersökning kryssar i för ruta, och rapporten sprider känslan vidare. I andra länder, som har mycket sämre strukturer för påverkan än Sverige är känslan av delaktighet och framtidstro större, väldigt intressant.

Jag tycker att det är viktigt att påpeka att unga, och andra medborgare, idag har bättre möjligheter att påverka än någonsin i historien. Och makthavare söker efter fler perspektiv på samhällets utveckling. Det som saknas är en mötesform som fungerar långsiktigt.

I mars sökte jag till inkubatorn Playing For Change med en idé om att skapa en mötesplats mellan unga och beslutsfattare som skulle ske på de ungas villkor, en mötesplats där ungdomarna skulle känna sig trygga och bjuder in beslutsfattarna till deras arena, inte tvärtom som idag. Tyvärr så fick jag inte en plats, men Ung Röst 2011 visar tydligt att en ny metod behövs. Och jag vill verkligen hitta en möjlighet att utveckla den. Planen finns klar sedan ansökan. Det gäller bara att hitta ett sätt att genomföra den.

Stolthet

På lördag är det dags för prideparaden 2011. Den underbara manifestationen för att vi inte ska skämmas för vem vi blir kär i, och bygga vidare på det öppna samhälle som vi så fint börjat bygga. Nytt för i år är även att Pridefestivalen är gratis för besökarna. Gå dit under veckan.

Jag kommer att titta på paraden någonstans på söder och sedan gå och ta några öl. Hör av dig om du vill hänga med. Det blir grymt!

Nordamerika

Då var det bestämt, jag drar till Nordamerika i oktober. Först hänger jag, Daniel och förhoppningsvis några fler till New York för att se oss omkring och ha det bra. Jag kommer att träffa tänkbara samarbeten.

Efter NY drar jag själv västerut och ska föreläsa på några ställen och avsluta resan i Los Angeles innan det är dags att åka till Sverige och Tällbergs höstforum.

Min höst

Jag har under den senaste veckan haft ganska mycket ledigt, men samtidigt suttit och planerat min höst som på riktigt påbörjas på måndag. Den har alla förutsättningar för att bli väldigt rolig, intensiv och social. Precis som jag vill.

Några viktiga saker:
* Jag ska fokusera på Citizen Dialogue, Eventmedia och mina uppdrag som föreläsare/moderator.
* Jag kommer att fortsätta mitt samarbete med Peace&Love Foundation och festivalens grundare Jesper Heed. Först och främst kring A point of you men även med andra saker.
* Det ser ut som jag drar till USA i slutet av oktober för en föreläsningsturné.
* Mitt arbete med Global Action Plan International blir mer omfattande, jag ska förutom mitt tidigare uppdrag göra en kommunikationsplan åt dem och vara en central person under deras internationella konferens 2-8 oktober.
* Om några veckor får jag veta om Cultura Africa får finansiering för sitt projekt, i så fall drar jag med dem till Östafrika i två veckor för att hålla workshops i sociala medier.
* Jag gör min femte resa till Finland för att jobba på Globsol, denna gången som processledare för en workshop i sociala medier.
* Tällbergs höstforum i november blir höstens viktigaste evenemang. Där samlas 100 unga från Dalarna och 100 makthavare från världen för att jobba tillsammans med de stora utmaningar vi står inför. Jag ska berätta om mitt ansvarsområde senare.
* Allt tyder på att jag kommer att avsluta hösten i Sydafrika, med att bevaka FNs klimatmöte och må bra i Kapstaden.

Hösten 2011 känns än så länge att kunna bli en fantastisk tid. Och vill du snacka idéer, möten, resor eller något annat är det bara att du hör av dig.

Vad gör vi nu?

Kopierat från min vän Ola Nilssons blogg. Jag kommer. Och vill ha med dig också!

“Ska vi hedra de alltför många döda efter vårt lands stora katastrof, ska vi hylla den anständighet vi som folk har visat denna onda vecka, måste vi vara villiga att gå in i de allra svåraste frågorna: Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu? ” /Anne Holt på DN Kulturdebatt 27/7

Vänner,
Planeringen är igång för ett Nordiskt Open Space för att diskutera frågeställningarna “Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad gör vi nu?” Det hat och förakt som utmynnade i terror och massaker kan bara bemötas med en oövervinnelig kraftsamling för det positiva i vårt samhälle – demokrati, tolerans, humanitet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Den 16-18e september vill vi samla mellan 200-500 personer från hela Norden i Göteborg, med en bred representation från olika sektorer – från civilsamhället, partipolitiken, skolan, kommuner och allmänt intresserade och engagemangsvilliga personer – för att, trots den färska chocken, sorgen och förskräckelsen, börja ta itu med och tillsammans skapa konkreta vägar framåt. Vi vill kanalisera den frustration och det engagemang som väldigt många känner just nu, till att bli oslagbart konstruktivt genom dialog och samverkan.

Många är i full färd med jättebra initiativ för att bemöta främlingsfientliga krafter och sprida värderingar kring tolerans, mångfald, antirasism och respekt för de mänskliga rättigheterna. Men det är min fulla övertygelse att vi kan skala upp dessa initiativ till sällan skådade proportioner genom dialog och samverkan över fler organisationsgränser och sektorer.

När vi samlar hundratals personer från flera nordiska länder i en tredagars dialog och handlingsverkstad så kommer vi komma därifrån med konkreta samarbeten, nya projekt, faktiska ansökningar, finansieringslösningar och många fler saker som vi inte kan föreställa oss idag.

Jag vill väldigt gärna ha med dig som deltagare vid denna samling. Jag vill dessutom att du rekommenderar ytterligare 3 personer som du tycker skulle vara oumbärliga i dialogen – de får i sin tur utse ytterligare 3, osv, tills vi (troligen väldigt snabbt) fyller de 200 platserna och utökar till 500.

Gör såhär: kopiera mailet eller skriv ett eget mail med info till dina tre nyckelpersoner. Fyll i detta formuläret: http://bit.ly/o6mI6R och be dina inbjudna vänner att göra detsamma.

Vi kommer att skicka ut mer information så snart vi spikar mer exakta kring plats, datum och lokaler.

Fred,

Ola

(Anne Holt, författare, jurist, politiker och före detta justitieminister i Norge, skrev på DN Kulturdebatt “En gång var han en annan” (27/7))

Norge, 48 timmar senare

Det är nu 48 timmar sedan jag fick höra om terrorattacken i Norge, och har nu läst en del av det manifest som gärningsmannen skickat ut strax innan attacken. Det målar upp en bild av en mycket målmedveten man som jobbat i flera år med att förbereda detta. I det 1 500 sidor långa manifestet kallar han sig “tempelriddare” och vill bli en martyr i den konservativa revolution som ska komma. Förhoppningsvis är det bara hans egna tankar och att det inte finns någon organiserad rörelse bakom manifestet. I så fall har vi en ny högerextrem rörelse att ta hänsyn till.

Nu har även folk börjat komma ur den första chocken och formar sina egna svar på det som har hänt. Och glädjande nog pratar de flesta om att vi ska bekämpa detta med mer öppenhet och samarbete. Att svaret finns i de öppna möten och demokratiska arbete som vi gjort sedan länge. Tillsammans vinner vi alltid över de som vill krossa det samhälle vi byggt upp. En stor del av denna respons är på grund av Statsminister Jens Stoltenbergs starka ledarskap ända sedan attackerna skedde. Han har lett oss in på ett spår som jag tror är helt rätt för att bekämpa detta. Helt annat än många andra ledare som varit med om samma sak.

Nu gäller det att fortsätta utveckla samhället och kämpa för det goda.

Norge, 25 timmar senare

Det har nu gått cirka 25 timmar sedan jag fick veta vad som hade hänt i Oslo.

Det var Sydsvenskans journalist Anja Gatu som la upp en länk på Facebook som gjorde mig mig uppmärksam på vad som hade hänt. Jag lämnade ett mail som jag skrev och blev kvar framför TVn och Internet fram till efter midnatt när jag kände att jag inte orkade höra mer just då. Men jag kunde inte sova och vid fyratiden kom en SMS-flash från Expressen om att 80 ungdomar hade bekräftats döda och jag blev vaken i knappt två timmar till och bara försökte ta in allt det hemska och tänka över hur jag skulle fortsätta agera.

Jag kom fram till att mitt inlägg skulle bli att vi så snart som möjligt måste fortsätta vår strävan för en bättre framtid. Många vänner inom, speciellt Socialdemokrater, var väldigt ledsna och jag skickade ut ett antal meddelanden på Facebook att vi måste hedra våra mördade kamrater genom att kämpa vidare. Chocken kommer att lägga sig snart, och då måste vår reaktion bli att fortsätta mötas i öppna forum, fortsätta drömma om en bättre värld och jobba för att nå dit. Tidigare idag skickade jag ut en kort statusuppdatering på Facebook.

Idag ska vi gå med huvudet högt, säga klart och tydligt att vi är en del av den rödgröna rörelsen. Inga mördare kan ta ifrån oss vår gemensamma dröm och förändringskraft. Inte glömma, inte förlåta, utan arbeta ännu lite hårdare för att inte våra kamrater ska ha dött förgäves.

Tillsammans är vi starka.

Norges Statsminister Jens Stoltenberg har verkligen klivit fram som en förenande kraft i all tragik. Jag kan inte se någon annan politisk ledare som skulle hantera frågan bättre. Redan i hans första presskonferens sent igår kväll sa han ”vi kommer att bekämpa detta med mer demokrati, mer öppenhet”. Och har fortsatt agerat på ett väldigt bra sätt.

De närmaste dagarna blir avgörande.

Till minne av stupade kamrater

Den 22 juli 2011 blev en mörk dag. Först ett attentat mot Norges politiska centrum och sedan en ofattbar attack mot Arbetarpartiets ungdomsförbunds sommarläger, unga människor som hade åkt till Utøya för att ta vidare den politiska drömmen om ett mer rättvist samhälle. Där, mitt under den vecka som brukar vara en höjdpunkt på året blir de skjutna. Mördade för att de valt att drömma och organisera sig. Jag vet att vi alltid kommer att få hanskas med ofattbara händelser. Men att det just var en politisk motiverad attack mot ungdomar. Det gör hela historien allt för stark för att ta in. Men snart måste vi komma ur vår chock och tänka klart.

För vi är fortfarande mitt uppe i händelseförloppet, även om morden har skett. Newton sa ”for every action, there is an reaction”, och det är just vår reaktion som kommer att forma fortsättningen på historien. Det bästa sättet att hedra deras minne är att vi fortsätter träffas, drömma och förändra världen tillsammans. De mördade fick knappt chansen att börja sitt engagemang, men vi kan fortsätta förverkliga deras drömmar om en bättre framtid. Det arbetet börjar här och nu.

Imorgon ska vi gå med huvudet högt, säga klart och tydligt att vi är en del av den rödgröna rörelsen. Inga mördare kan ta ifrån oss vår gemensamma dröm och förändringskraft. Inte glömma, inte förlåta, utan arbeta ännu lite hårdare för att inte våra kamrater ska ha dött förgäves.

Tillsammans är vi starka.

16 juli 22.14

Den här veckan har varit väldigt lugnt, för första gången på fem veckor har jag kunnat spendera tid med vänner i Uppsala, träffa familjen och ha en helg bara ledigt. Det är riktigt skönt även om vädret inte varit jättebra.

Det enda jobbet under veckan var i onsdags då jag hade arbetslunch med Global Action Plan International som jag hjälper med kommunikation och senare fika med Amir SajadiHjärna.Hjärta.Cash. Ett möte som säkert kommer att leda till en del uppdrag.

Nästa vecka blir det mer arbete med eventmedia, Citizen Dialogue och andra grejer. Förhoppsningsvis blir det några öl i solskenet också.