Som ett led i arbetet efter Köpenhamn så kommer jag att hålla en helgkurs i aktivism under våren. Under två intensiva dagar kommer deltagarna att få lära sig om organisering, ledarskap, kommunikation, påverkan, idéutveckling och mycket annat som är bra att kunna för aktivsim på lokal nivå. Kursen är öppen för vem som helst under 26 år och kommer att kosta cirka 2 500 kronor, då ingår programmet, mat och boende. Och jag hjälper gärna till så att ni kan hitta pengar till att gå kursen.
Jag kommer att skicka ut en med detaljerad inbjudan inom kort, men om du redan nu känner att du vill ha mer information, maila mig gärna på jonas@awarehouse.nu eller ring på 0732-42 24 00.
Nu har det börjat smälta in vad som hänt i Köpenhamn, och det stora nederlag det var att världen inte kom överens om ett klimatavtal. Nu gäller det att tänkta framåt, att se hur vi kan gå vidare mot kommande möten. För det värsta som kan hända nu är att vi tappar hoppet och slutar ligga på våra politiska ledare, för de var inte redo den här gången. Så vi måste se till att de är redo nästa gång, nästa stora klimatmöte är i Mexico den 29/11-10/12 2010.
Jag har i min Köpenhamn-analys tagit fram vad jag ska göra. Jag kommer under 2010 att försöka komma ut i landet ännu mer och prata med människor om utmaningarna vi står inför och försöka visa på lösningar. Folkbildningens roll är nu ännu viktigare att hålla kvar intresset och engagemanget hos folk och ge en putt framåt i engagemanget.
Jag hittade den här videon på en klimatskeptikerns blogg, och den visar tydligt vilka människor det är som driver den rörelsen.
Mitt i skriken hör jag “New World Order” och “Global Government”, en konspirationsteori som säger att världens ledare har beslutat att skapa en världsregering, döda 80 procent av befolkningen med hjälp av kondensspår efter flygplan och skapa någon form av elitvärld.
USAs senat klubbade idag igenom det kommande årets millitärbudget. Den landade på 4 630 miljarder kronor! Om den summan istället skulle satsar på utvecklingsinsatser så hade vi nått en värld utan svält, där alla får gå i skolan, där ingen dör i onödan, där klimatet stabliliseras och där alla människor på jorden skulle kunna få möjlighet att leva ett värdigt liv. Och USA skulle kunna vara ännu säkrare än vad alla dessa miljarderna kan köpa dem idag.
Klockan är 03.27 på lördagsmorgonen och nu är det helt kört att komma fram till någon form av deklaration, uttalande eller någonting från FNs klimatkonferens.
De rikaste länderna la tillsammans med de stora utvecklingsländerna fram ett förslag nyss och gav de övriga 150 länderna en timme att läsa igenom det och ta ställning till innehållet. Men det tog inte ens en minut innan Tuvalu sa ifrån och har nu följts av allt fler länder.
Jag fick en timmes avbrott från mitt fokus på klimatmötet på grund av GMs beslut att lägga ner SAAB. Men nu går vi över till klimatet igen, för utan ett fungerande klimat så spelar inget annat någon roll.
Jag har efter åtta dagar på plats i Köpenhamn känt hopp, oro, ilska och just nu oro igen. Världens ledare kan efter år av förändringar inte ens komma överrens om någonting. Jag hade nog redan för flera månader sedan, under mina diskussioner med Linus vid köksbordet, kommit fram till att det inte skulle bli det avtal jag ville se. De skulle inte kunna komma överens om att minska CO2-utsläppen med 40 procent till 2020 och 100 procent till 2050. De skulle inte komma överens om kraftigt ökat bistånd till de fattigaste länder för att de skulle kunna anpassa sig till omställningen. De skulle inte visa det ledarskap och mod som behövs för att inspirera oss medborgare att vi nu måste dra vårt strå till stacken och vara med i bygget av det nya, hållbara, samhället.
Jag visste också att det skulle finnas djupa motsättningar mellan vissa block av länder. Med den historiska skulden som världens rika länder har till de fattiga, med den orättvisa att de som släpper ut minst växthusgaser är de som drabbas först och hårdast och att alla länder har en rätt att utvecklas och lyfta sin befolkning ur fattigdom och missär.
Men jag hoppades ända fram till för mågra dagar sedan på någon form av avtal som visar en viljaa att föändras och samarbeta, där rika och fattiga står enade i kampen mot de utsläpp som vi är orsaken till. Enade att skriva under ett bindande, omfattande och rättvist avtal så snart som möjlig.
Men inte ens det kan de komma överens om. De sitter fast i diskussioner om enkla ordval och förhandlingspositionerna kan jämföras med ett skyttegravskrig. Det globala politiska etablisemanget har misslyckats med sin största uppgift, att skapa en trygg, rättvis och hållbar värld.
Så jag tror det är de lokala lösnningarna som gäller från och med nu. Att vi alla måste göra så mycket som möjligt själva, trots att det inte är upp till oss att fasa ut dessa utsläpp. Och sen gäller det att så foet som möjligt byta ut dessa politiska ledare mot några som faktiskt vill förändra.
Globaliseringens effekter har idag slagit till mot Sverige på riktigt. Vi har sett lite sprickor här och där, men att SAAB skulle försvinna är större än allt annat vi har sett. Och det är nu eller aldrig vi måste öka takten på diskussionen om Sveriges plats i globaliseringen. Vi kommer aldrig att komma tillbaka till tiden då Sverige var bäst på innovation eller kunskap, utan nu gäller det att agera för att vi inte ska hamna för långt bakom.
Nu måste alla parter, den offentliga sektorn, företagen och facken samlas och se hur vi ska gå vidare. Det måste ske nu.
Min åsikt är att Sverge ska ta täten på grön utveckling. Miljövänliga bilar, förnyelsebara energikällor, forskning och utveckling. Detta kan på kort sikt ge många jobb och på längre sikt göra så att Sverige hänger på det tåg som just nu avgår.
Vi måste sluta se världen som ett hot och börja se den som en möjlighet.
För en timme sedan började nyheten om att General Motors kommer att lägga ner SAABs biltillverkning att läcka ut. Detta betyder antagligen slutet på en bilhistoria som startade under andra världskriget och har varit en viktig del av Sveriges utveckling.
Detta är naturligtvis väldigt tråkigt, inte minst för de 9 000 människor i västsverige som berörs av detta. Deras jul är förstörd. Men nedläggningen kan knappast komma som en överaskning.
Under de senaste 20 åren har SAAB endast gått med vinst två år. Och med den allt hårdare internationella konkurensen så kan man inte förväntas driva ett företag som inte kan få intäkterna att bli högre än utgifterna. Den process av ekonomiska globalisering vi ser just nu är obarmhärtig i sin framfart. Tempot höjs och du måste förändras med samhället för att ha en chans att klara dig.
Den amerikanska journalisten och författaren Thomas Friedman sa att det enda som gällde var ”change or die”, alltså förändras eller dö. Om du inte kan ändras efter marknadens krav och världens utveckling så kommer du inte ha möjlighet att överleva. Vi såg det för några år sedan när Internetbubblan sprack, de företag som inte förändrades försvann, medans många av de som förändrades blomstrar som aldrig förr.
En möjlighet
Jag ser också detta som en möjlighet. Det friställs nu kompetens, lokaler och andra resurser för biltillverkling. Och om någon med de ekonomiska möjligheterna till det kan gå in och ställa om produktionen till att bygga miljövänliga bilar, utveckla nya elbilar och se bortom horisonten mot ännu renare modeller. Detta är stort redan idag och kommer att växa enormt mycket under de kommande åren.
Det värsta som kan hända nu är att, på det typiskt svenska sättet, alla som lever av SAAB idag bara ger upp och går in i en spiral av arbetslöshet och utanförskap. För att potentialen finns att förändras istället för att dö.
Västsverige kan om 15 år vara världsberömt som regionen där omställningen till de gröna transporterna verkligen tog fart.Ett nytt decentium, en ny gryning.
