Jonas Eriksson

Få har missat den senaste debatten kring näthatet. En kille tog en skärmdump under Melodifestivalen på en kvinna med hår under armarna och Facebook exploderade av hån mot henne. Hemskt, och ett resultat av det allt hårdare motståndet mot kvinnors egna val som visat sig den senaste tiden.

Men det som är speciellt med den här gången är den starka motreaktionen, att kvinnor runt om i Sverige, och världen, stolt visar upp håret under armarna för att dels visa stöd åt kvinnan och dels visa på det förvirrade att håna någon för det, allt i en positiv och inspirerande anda. Bästa reaktionen hittills och jag hoppas att vi kommer att få se ännu fler människor som väljer att stå upp nästa gång antifeministerna och näthatarna är i farten.

Just nu är det 6 500 personer som gått med i FB-eventet, inspirerande!

Nu har det gått 50 timmar sedan kampanjen Kony 2012 lanserades, och vilka timmar det har varit. 30 miljoner visningar på de störta videotjänsterna, tusentals kommande visningar runt om i världen och den 20 april ser ut att gå till historien som en av de större aktionerna som organiserats via Facebook, den har potential att bli den största.

Det finns mycket att säga om kampanjen, men någonting den verkligen visar är de som säger att engagemanget för ett bättre samhälle inte är kvar har helt fel. Engagemanget lever och utvecklas hela tiden, men rötterna är desamma, folkbildning.

Jag har undersökt organisationen bakom kampanjen, Invisble Children, och det slår mig vilket gräsrotsarbete det ligger bakom succén. De har sedan 2005 föreläst och organiserat på skolor, fritidsgårdar och medborgarcenters runt om i världen. De har övertygat en efter en att detta är en fråga som borde tas på allvar. Deras arkiv på Vimeo innehåller 270 videos som fått några hundra, iband tusen visningar, men inget mer. Men de har fortsatt med sina föreläsningar, påverkat människor och gett dem en chans att utvecklas tillsammans med andra i sin stad. Klassiskt folkrörelsearbete, med stöd av de sociala medierna är rätt väg att förändra samhället.

Kampanjen fortsätter spridas över världen idag och allt fler får reda på vem Joseph Kony är. Om det räcker ända fram till att han grips återstår att se, men detta är ett stort steg på vägen, och vi som tycker om kampanjer, har mycket att lära oss från dem.

Om kritiken
Jag tror mycket av den kritik som kommit upp, att de spenderar pengar fel och att det finns dålig insyn handlar om en kulturkrock mellan det europeiska och nordamerikanska sättet att organisera. Jag har tidigare jobbat med TakingITGlobal från Kanada och de får samma sorts kritik. Folkrörelsetraditionen är inte lika stark och det blir snarare företagsliknande former. Men deras engagemang är genuint och jag tror att pengarna går dit de ska.

Jag blir väldigt inspirerand av det här.

Kampanjen Kony 2012 fortsätter att spridas på Facebook, och jag blir väldigt inspirerad av att se all passion som människor visar för frågan. Vad är det som just fått den här kampanjen att slå igenom på bara några dagar. Jag ringde upp Mosa Alasaly, event manager på The Meeting Point för att höra vad som skiljer detta mot alla andra kampanjer han ser varje dag.

Samtal om Kony 2012 med Mosa Alasaly by Jonas Eriksson

Efter att Facebook exploderat i hyllningar till den 30-minuter långa kampanjfilmen “Kony 2012″, som handlar om att göra en viss Joseph Kony, ledare för terrorgruppen Herrens befrielsearmé, världsberömd. Inte för att de hyllar honom utan om fler känner till honom ökar trycket på att hans grips.

Jag tycker att kampanjen är välplanerad och använder de sociala nätverken på ett bra sätt, idén är enkel nog att förstå direkt och filmen är välproducerad. Om kampanjen lyckas med sitt mål, att få Joseph Kony gripen under 2012, är naturligtvis svårt att spekulera i. Men att få honom känd är de på god väg med redan nu.

Ett perspektiv som jag redan har sett vissa kunder påpeka, att “kan de göra succé på sociala medier, så kan vi de också”. Visst är det så, men det är viktigt att tänka på att detta var organisationens 259e sociala video och de flesta andra har inte ens nått upp i tusen tittare. Plus att organisationen hade en intäkt på 13 miljoner dollar förra året.

Några lärdomar;
* Ha en enkel och klar idé att kampanja kring.
* Video och bilder är viktiga för att förstärka budskapet.
* Få kampanjer blir sociala medie-succéer utan en uppbyggnadsfas.
* Facebook etablerar sig ännu mer som världens främsta plats för idéutbyte och samarbete.

Jag har ända sedan jag började gå på festivaler under den andra halvan av 90-talet varit nervös under bokningsäsongen. Vilken festival vill boka just mitt favoritband? Vilken festival ska jag satsa på att besöka, och så vidare. Och eftersom jag numera jobbar en del för Peace&Love har det blivit ännu mer nervöst vilka som kommer till Borlänge.

Och årets festivalsäsong är hård, med jättarna Way Out West och Hultsfred som båda storsatsar på en lite äldre målgrupp, och så många mindre festivalen som står ut på olika sätt. Och idag släppte Peace&Love sin första världsstjärna till årets upplaga, Rihanna.

En rolig bokning, klockren för målgruppen och det kommer helt klart att kunna bli en stor fest framför scenen i sommar. M.I.A. drog storpublik förra året och de lägger in en ännu högre växel och bokar den störtsa R&B-artister för tillfället. Brukar hon normalt spela på festivalen tänker jag?

Det märks tydligt att Peace&Love intar sin plats i den svenska musiksommaren, och jag tror att det här är riktigt bra för festivalens långsiktiga utveckling.